Ibland tar livet så oväntade vändningar. Vänner försvinner för all framtid, relationer tar slut, vänskap tar slut. Allt går inte att förändra. Man kan inte återuppliva de döda även om man så önskar, de personer som lämnar oss är de man ska leva för. I den glädjen dem gav en ska man själv alltid leva i och sända vidare.
Men det mesta går att återskapa, det går aldrik att ersätta men det går att förnya och förändra. Livet är inte alltid lätt men när livet är som svårast är då man behöver sina vänner. Det är dom som får en att växa, dem som får en att le och orka tänka framåt.
Jag har aldrig känt mig så förvirrad som jag gör i dagsläget. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, vad jag vill gå för utbildning, vad jag vill jobba med i framtiden och inte heller hur jag vill att mitt liv ska se ut. Tyngden och saknaden över att vänner lämnat jorden gör inte någonting lättare ..
Jag vill finna min balans och min säkerhet. Jag är medveten om att vissa saker tar längre tid att nå fram till men jag vill nå dit nu. Jag känner mig så otålig och ledsen på samma gång.
Inom finns så fruktansvärt mycket känslor, kanske alldeles för många. Jag behöver andas och bearbeta mitt eget liv lite. Samtidigt vill jag kunna vara ett bra stöd för alla mina nära och kära. Och idag är jag inte det, idag är jag för slut, för ledsen, för förvirrad för att kunna tänka klart.
Allt jag behöver är att andas och det ska jag göra nu!
Jag är ledig stor del av juni och för första gången någonsin så njuter jag av det. Ingen skola, inge jobb, inga läxor. INGENTING som kan stressa mig. Jag får ett lugn inom mig, ett lugn jag behöver!
Framför mig har jag en resa som jag längtar så mycket efter. Den resan ska bli världens bästa, så underbart!