Idag är första dagen jag inte vaknar upp besviken med en klump i magen.
Jag känner att jag börja komma tillbaka till verkligheten, även fast jag egentligen inte vill.
Resan har varit underbar på så många sätt och att dela den upplevelsen med någon är ju ett måste. Det finns ingen annan som förstår än Sofie. Alla ord, alla låtar, alla händelser ja ni förstår!
Jag vill fortfarande tillbaka men det börjar lugna ner sig lite.