Du säger att din pappa varit på ett sätt och att det varit jobbigt att behöva växa upp så. Men tro mig det här är minst lika jobbigt fast på ett helt annat sätt. När ska du förstå allt? När ska du inse hur illa du faktiskt gör mig?
Sluta blunda för det, börja lyssna på vad jag säger istället för att försöker vända på det så fort jag säger något ..
Jag ville ha två föräldrar men för det mesta känns det som att jag bara har en mamma. För min pappa försvann någonstans på vägen. Han hittade något bättre, något finare och lämnade det gamla bakom sig.
Jag är trött på att försöka få dig att förstå, så fort jag säger det så säger du bara att det jag säger är fel. Du försöker aldrig bevisa att det är fel utan tror att orden ska räcka. Så är det inte  ..
Jag ger upp .. Det är ingen idé längre att ens försöka.
Sakta men säkert kommer kontakten försvinna och sakta men säkert kommer det endast handla om det viktiga mitt boende och pengar resten kommer rinna ut, ut i ingenting.