Tänk att jag växte upp med dig, tänk hur du ljög för oss men framför allt för min mamma, saker du gjorde som man aldrig kommer kunna glömma men självklart försöka förlåta. Du fanns alltid där, du ringde minst en gång i veckan men nu, ja nu hör jag knappt av dig längre och för varje vecka känner jag att jag inte känner dig längre du är inte personen jag bott med. Varför har du blivit så här? Vad har hänt med dig?
Fortsätter det så här så vill jag inte ha kontakt med dig, då bryter jag trots att det kommer kännas jobbigt men det skulle bara kännas ännu värre om jag känner att jag inte känner dig längre. För vad har jag då för nytta av personen? Jag tror dessutom att du måste inse att jag snart är 19 och inte 15 längre, inse att jag förändrats väldigt mycket och att jag inte är ett barn längre. Kanske är svårt, svårt att hänga med svårt att förstå men så är det och jag ska också bli vuxen någon gång!