Om ord kunde förklarat allt jag går igenom skulle jag börjat använda dom för längesen!
Är bara så sjukt jävla trött på allt, var är vägen till ljuset?
Jag känner inte ens igen mig själv för tillfället, känner bara känslan hela tiden att det inte är jag.
Men ändå utan M så mår jag mycket bättre och kan för första gången fokusera på saker jag vill och jag klarar av de utan problem. Kanske blir jag nöjd med det trots allt till slut?
Men det finns fan ingen som förstår mig när jag berättar om det. Alla bara tror o antar saker även fast jag förklarar om och om igen!
För jag vet att de jag känner inte är många som känner och speciellt inte i den här situationen.

I miss the good moments!