Jag förstår verkligen inte hur du klarar av att leva med dig själv.
Jag skulle skämmas om jag var du. Att göra dom misstagen du gör gång efter gång.
Jag har stått ut med många av dom men nu räcker det, du har lyckats göra det igen och du ser det inte ens själv.
Nej du, förra gången va sista gången.
När du sedan väljer att komma tillbaka då finns jag inte kvar här längre.
Tyvärr så är det sant.
Jag kan leva utan dig, men jag tror inte du förstår att jag kan det. Du tror att jag behöver dig för att orka men jag gör verkligen inte det. Jag trodde oxå det förut ända tills jag märkte att jag inte behöver dig, att jag klarar mig lika bra utan dig. Klart att ibland känns det tomt, men jag överlever mer än väl!
Hela du får mig att bli helt matt och trött i kroppen, just nu hatar jag dig bara! Orkar inte längre, jag finns inte kvar där längre! Inse det!