Jag kan nästan svära på att det bara mig du behandlar som du gör.
Jag får inget svar på vad som är fel heller, allt förändrades så snabbt!
Det gör mig galen, vad hände?
Asså bara för att jag va ärlig och sa hur jag kände behöver inte ändra dig.
Det är de enda som gör mig väldigt fundersam och på något mycket underligt sätt gör det faktiskt ont.
Jag ville ju inte ens själv att det skulle bli såhär, jag ville inte att mina känslor skulle försvinna.
Men dom gjorde det och jag kan inte ändra det, jag kan inte styra vad jag känner.
Det enda jag varit mot dig är ärlig, jag ljög aldrig och skulle aldriga göra det heller.
Men just nu döljer du något.. Och desto mer jag skriver desto argare blir jag på dig, orkar inte med dig längre.
Orkar inte slösa min tid på att vi ska få en bra relation, för det kommer aldrig hända!
Så varför ens försöka?