Nu faller allting på plats, varför du varit som du varit den senaste tiden.
Jag sa att jag hade något att berätta och jag tror att du tror att jag ville säga något helt annat än vad som var min tanke och då gjorde du så här istället. Det var bara du som förlorade på det, INTE jag.
I början av september va det ett år sen vi lärde känna varandra och förstår du hur mycket upp och ner det varit? Ibland har det gått månader mellan gångerna vi pratade men jag visste att du alltid fanns där.
Du förstod mig, jag tog nog aldrig tillvara på det så mycket som jag borde.
Jag inser nu efteråt hur lite jag egentligen vet om alla dina problem..
Jag skäms när jag tänker tillbaka på det, jag borde lyssnat lika mycket på dig som gjorde på mig.
Men jag uppskattar verkligen att du alltid fanns där, att du alltid lyssna och framför allt du fick mig alltid på bra humör. Du är värd så otroligt mycket! Jag vet att om jag bad dig om något så skulle du offrat allt men istället för att vara tacksam över det tyckte jag det blev för mycket, det va många gånger så vi började bråka.
Det du kände för mig kände jag aldrig för dig och jag förstår att det måste varit tufft för dig.
Det var det som förstörde våran vänskap, det blev för jobbigt för dig. Du sårade dig själv samtidigt som jag förlorade en underbar vän som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle förlora! Det var verkligen som ett slag i magen men jag förstår dig, mer än väl.

Jag hoppas du ser det här inlägget och faktiskt tar dig tiden att läsa det.
Tack för allt du gjorde för mig Robin, du är guld värd!
Jag finns alltid här för dig!

<33