Gick precis igenom min blogg Juli 2008, det är den enda månaden jag inte bör kolla tillbaka i men det är den som lockar mest. Det är så sjukt att läsa allt jag kände, jag förstår inte. Men varje gång jag läser det blir jag lika berörd. 
Ibland saknar jag honom fortfarande trots att det gått så lång tid. Men antagligen kommer jag väl aldrig komma över honom till 100 % det väl bara så. Eller jag saknar den han va då sen han flyttade har han förändrats vi har ju fortfarande kontakt vilket är jätte roligt men han är en helt annat person. Den personen han är idag är inte den jag va kär i, långt ifrån! 
Men jag skrev ju för ett år sen att tiden läker alla sår även fast det känns omöjligt och som tur är så är det ju faktiskt sant! Annars vet jag inte vad jag skulle tagit vägen. Mina sår är läkta sen väldigt lång tid tillbaka, men för det betyder det inte att saknaden är! 
När jag läste allt jag skrev så inser jag hur många gånger jag nekade till mina känslor, skrev en sak jag ville känna men gjorde det inte. Men det mesta är sant! Så det va inte bara något jag satt och hittade på.
Nej nog snackat om gamla jobbiga tider, man måste ju se framåt mot det ljusa tiderna!
Det ska jag göra iaf, trots att det bara är en vecka kvar av sommarlovet! Vilket inte alls känns bra just nu.
Jag skulle verkligen inte säga nej till 3 veckor extra sommarlov, men jag har lärt mig en sak i sommar.
Jag är nog en sån som måste va hemma mycket och verkligen känner att jag kan vila och ta varje dag som den kommer för att bli redo inför skolan igen och den här sommaren känns det knappt som jag varit hemma.
Men när skolan börjar får man ju iaf lite ordning på sitt liv igen och det ser jag fram emot.

Dags för Paradise hotel!

<33