Ni som läser allt jag skriver kanske tycker jag överdriver och att allt bara låter skit löjligt.
Ja visst vi var bara tillsammans i ungefär 20 dagar, för att vara exakt 19 dar.
Men ni som känner mig vet att jag inte riktigt trott på kärlek, och speciellt inte på kärlek vid första ögonkastet.
Jag är inte riktigt uppväxt med kärlek på det sättet. Svårt att förklara.
Men med Stefan var det verkligen något helt nytt för mig.
Jag minns första gången vi träffades och jag var verkligen kär vid första ögonkastet och ju mer jag träffade desto mer älskade jag honom. Och jag var så jävla kär och lycklig.
Jag minns första pussen, jag minns vartenda ord du sa.
Det var så jävla gulligt :) det värmde i hela kroppen när du sa det :)
Jag minns första gången du kallade mig älskling och när du sa - Jag älskar dig, allra första gången.
Du sa det så ofta så ibland undrade jag om det bara va något du sa och kanske inte menade.
Men så var det inte, jag minns hur du kunde ligga och kolla på mig. Då förstod jag inte vad dina ögon sa så jag frågade alltid vad kollar du på ? Och jag fick svaret på min flickvän den finaste tjejen av alla och jag älskar dig så mycket.
Nu när jag ser dina ögon framför så inser jag hur korkad jag var som fårgade det, jag kunde sett i dina ögon vad dom sa. Jag ser det nu. Och jag älskade dig precis lika mycket !
Första natten du sov här så var det svårt att somna och jag undrar om du verkligen sov någonting den natten. Men jag vaknade två ggr den natten av att du låg och kollade på mig. Jag minns allting !

Du sov hos mig mer än vad jag sov hos dig, men du sov här första natten av vårat förhållande och den sista natten sov jag hos dig. Den sista natten var den bästa. Jag somnade snabbt efter mycket prat och lite tårar. Men jag kände din varma famn och du fanns där. Jag vaknade 10:24 av att du kröp närmare mig och sen sträckte dig efter tv kontrollen sen somnade jag om och vaknade igen klockan 11. Och jag vände mig mot dig och fick en puss och du sa du får somna om det är okej :) Men jag ville inte, jag ville bara ligga där med dig höra dina andetag bara ligga och kolla på den mest perfkta killen i hela världen.

Allting är förbi, och jag vet alla säger man Nathalie det finns andra killar. Han var inte den sista och visst det är säkert rätt.
Men han var den första och den glömmer man aldrig. Han var den första killen som verkligen fick mig att falla.

Jag vaknade runt 12 idag det gick kanske 1 timme sen började jag tänka och tårarna började rinna.
Dom bara rann och rann. Tillsist bestämde jag mig för att kämpa mig upp ur sängen men jag slutade inte gråta för det.
Jag gick till tuben med gråten i halsen.
Inte förens jag kom till Nina runt 17 så kände jag att jag kunde le lite.
Och nu under kvällen har det släppt mer, jag har inte tänkt på dig lika mycket vilket känns skönt.
Jag hoppas det blir bättre snart, jag hoppas och jag tror det.
Men jag hade verkligen inte klarat mig igenom det här utan Nina.
Hon försökt och hon är kämpat med mig nu sen i fredags då allting började bli skit.
Hon har verkligen försökt göra allt för att få mig på andra tankar vilket har varit helt omöjligt typ fram tills idag.
Tack Nina för att du inte gav upp.

Nu framöver kommer väl det vara väldigt mycket upp och ner.
Vissa dagar kommer bli tuffare än andra.
Och det blir kanske aningen lättare nu när jag åker till mamma. Då slipper jag iaf se alla minnen jag och Stefan har tillsammans, vägarna vi gick saker vi pratade om.
Kanske skönt att bara slippa sova i den här sängen.
Små saker kan alltid hjälpa :)

<33