Jo visst är det säkert sant att allt läker med tiden, men just nu känns det hopplöst.
Jag tänker på dig hela tiden. När jag går förbi någt ställe jag vet vi var på eller bara går samma väg som vi gick så tänker jag på dig och hur bra vi hade det då..
Helt underbart !
Ingenting jag glömmer, men saknade kommer ju inte vara lika stark om ett tag.
Det är bara att låta tiden gå och kämpa vidare.
Jag längtar inte tills den dagen du kommer och hämtar dina saker hemma hos mig.
Det kommer bli en riktigt tuff dag.
Men som tur är så är det ju minst 2 veckor dit, så då kan vi förhoppningsvis prata som 2 normala människor.

Jag saknar dig mer än något annat.

Tack till alla vänner och familj som finns här och lyssnar !
Jag hade inte orkat utan er !

<33